Stora Nassa

Stora Nassa och Storskärgårdens historia

Båda namnen, Stora Nassa och Storskärgården, finns angivna på äldre sjökort från både 1600 och 1700-talet. Många skärgårdsbor kallar även idag skärgården för just Storskärgården, uttalas med betoning på andra stavelsen, (storskÄÄrgårn).

Från tidig medeltid till mitten av 1600-talet var Stora Nassa ett av de 12 kronohamnsfisken i Stockholms skärgård. Kronohamnsfiskena var bestämda hamnar i havsbandet där där kronan tog ut skatt i natura direkt från fiskarna. Det var enbart strömming som togs i skatt och strömmingsfisket fick endast bedrivas från kronohamnar.

År 1558, i slutet av Gustav Vasas regeringstid finns det bevarat ett länsregister på all slags fisk som skulle inlevereras till Stockholms slott. Dels genom kungens egna fiskare, och dels från Stockholms skärgård genom ”tull-strömingh” och ”tull-torsk”. Fisken upptagos från ”Bönderne som bruka skötar och torsksnören widh Swenskahöga, Gilöga, Nassa, Skarff, Biörkeskär, Horsteen, Grönskör, Noghesteen, Ålarehampn(Huvudskär), Grändh, Gunnarsteen och Wicksteen”.

År 1640, efter ett långdraget gräl mellan kyrkoherdarna i Värmdö, Herr Pehr och i Länna, Herr Olof om vilken av socknarna Stora Nassa ska tillhöra beslutas följande. Värmdö skeppslags tingsrätt beslutar att skärgården ska tillhöra Värmdösocken. Den som kunde hävda kyrklig överhöghet över Stora Nassa hade också rätt att uppbära prästens tionde. Saltad fisk från ett av hamnsfiskena var näst intill hårdvaluta i dessa fattigdomens dagar.

År 1647 redovisades 14 fiskare på kronohamnsfisket Stora Nassa varav sex från Värmdö. Dessa var säsongsfiskare som vistades här under huvudsakligen maj-juni och augusti-september då sillen gick till.

År 1649 säljer Drottning Kristina Björkskär och Nassan. Kronan var i stort behov av kapital efter 30-åriga kriget så man säljer de minst lönsamma kronohamnsfiskena. Under denna period kommer Stora Nassa att tillhöra Björnö, Norrtälje.

År 1777 är en person skriven på Stora Bonden, Stora Nassa. Antingen var detta Karlström från Kökarl, Åland eller så var det Albom från Nystad, Finland.

1815 ankom ålänning Mats Österlund Stora Nassa. Han hade med sig sin hustru och två döttrar. Östlund tog 1819 i sin tjänst drängen Olaus Österberg (f 1799 Berg, Möja). Österberg gifter sig med Anna Ahlbom från Stora Nassa och blev bofast därute. De fick 8 barn, 3 söner och 5 döttrar. Yngsta sonen Anders Gustaf (f 1834, Storskärgården) levde till 1930 och tillbringade nio decennier i Stora Nassa, även känd som ”Antegubben” eller ”den sista skärkarlen”.

1855 köps Björnö gård, Norrtälje, gemensamt av C. F.Théel och F. W. Åkerberg av familjen Bonde af Björnö. Östra halvan av Stora Nassa tillhör då Björnö och kommer härmed bli en del av nuvarande ägarstiftelsens familjehistoria.

1871 års förhörslängd i Möja församling upptas 27 bofasta på Stora Nassa. Vilket var följande personer:
-Eric August Karlström med hustru och 5 barn
-Anders Söderman från Liffland, med hustru och svärmoder
-Anders Österberg med hustru och 2 barn
-hans bror Jan Eric Österberg med hustru och 6 barn
-deras far Olof Österberg änkling
-Erik Karlström från Åland, med hustru och 2 söner

År 1896 köper Robert Nathanson och hans bror John sina första delar i Stora Nassa.

1904 gifter sig Robert Nathanson med Elisabet Théel vars familj är delägare till östra halvan av Stora Nassa.

År 1905 köper Robert Nathanson Anders ”Antegubben” Österbergs delar, vilket är hälften av den södra delen i Stora Nassa skärgård.

1914 under första världskriget, bygger försvarsmakten den södra baracken vid höjden Stora Knuven på Stora Bonden. Under kriget drogs även telefonledning ut till militären samt till tillsyningsmannes bostad.

Fram till 1942 fick den av Nathanson tillsatta tillsyningsmannen Axel och hans fru Hedvig Karlsson bo kvar på Stora Nassa. De hade militärer boendes på sin ovanvåning. Militärer bodde även i Brunströms och Antegubbens stugor samt barackerna. Kronbåtar låg vid bryggor på Nassa och manskapet låg iland. Man hade redan 1940 byggt en större barack vid Stora Knuven samt borrat en brunn i anslutning till barackerna, den är 70 m djup.

I slutet av 50-talet och början av 60-talet upplever hela skärgården de både positiva och negativa delarna av båtturismens stora framfart. Skärgårdsskildraren Roland Svenssons bok ”Min skärgård och din”(1964), beskriver denna nya tid. I ett av kapitlen samtalar författaren med bröderna Carl-Robert, Walter och Lennart Nathanson samt tillsyningsman Tage Karlsson om hur de ser på dessa frågor. För att skydda Stora Nassa känsliga natur och fågelliv bildar familjen Nathanson i samråd med Länsstyrelsen 1965 Stora Nassa Naturreservat. Några år senare klassas även de känsligaste delarna som fågelskyddsområden, där sjöfågeln kan få lugn och ro under häckningstiden.

Elisabet och Roberts barnbarn skänker och bildar 1995 den stiftelse som äger och förvaltar Stora Nassa idag, Elisabet och Robert Nathansons familjestiftelse Stora Nassa.

Tillsyningsmän på Stora Nassa
1929-1942 Axel och Hedvig Karlsson
1946-1979 Tage och Inez Karlsson (son till Axel), Stora Tornö, Möja
1980-1984 Egon Nygren, Stockholm
1986-2001 Gunnar och Lilian Ericsson, Ingmarsö
2002-2014 Gösta Ericsson (bror med Gunnar), Ingmarsö
2015- Erik och Anki Lindström, Harö